"Vi ska lita mer på varandra"

Innan vår seger mot Kalmar senast var november och december månad en ren mardröm för Köping Stars. Visst har vi haft skador och visst spelade vi acceptabelt i vissa av förlusterna och visst mötte vi väldigt bra motstånd under perioden. Men det är inte hela sanningen. Vi underpresterade mot Umeå och Uppsala och blev krossade av Norrköping och Jämtland. Tungt är bara förnamnet.

Samtidigt har gruppen inte imploderat och ”felet” i vårt offensiva spel (det var främst i offensiven vi felat) var påtagligt, synbart och väldigt lätt identifierat.

Vi pratade mycket om det internt och jag måste säga att det var väldigt förvånande att inte fler nämnt det. 

Eller så har man gjort det och jag missat det?

Vad är felet då?

Under Stars sex första vinster snittade vi cirka 17 assist per match vilket i dagsläget skulle placera laget i den övre kvartilen vad gäller assist per match som lag.

I våra totalt sju vinster snittar vi 18.

I våra 11 förluster snittar Stars 9 assist!

Visst går det att spela bra och vinna matcher utan att snitta många assists –  men inte om vi ska spela den typen anfallsbasket som Stars vill spela.

Skillnaden är heller inte marginell, utan enorm!

Stars anfallsspel bygger på hög fart, bollrörelse, tajming, spacing och initiativ kopplat till snabba beslut och slutligen tillit.

Med tillit menar vi att när vi släpper ifrån oss bollen och att vi inom laget litar på att vi får tillbaka den senare i samma anfall. 

Där har vi brustit. Vi har helt enkelt inte litat på varandra vilket lett till att vi tagit fel beslut och för svåra avslut vilket också indirekt skapar problem i försvaret.

Det går bortom allt mitt förstånd att det skulle ta nio förluster i rad innan vi fick en match med bra beslut. I slutändan måste jag själv och John ta på oss att vi inte nått fram till våra spelare med vad de måste göra för att vårt anfall skall fungera. Dessutom är en gång ingen gång, två gånger kan vara en tillfällighet medan tre gånger är ett mönster.

Mot Kalmar fick vi äntligen se ett Stars som delade boll och tog säkert fyra av fem korrekta offensiva beslut matchen igenom, samt hade 23 assist. 

När vi tappade större ledningar var det tålamodet som brast, samt insikten av att snabba skott är bara bra skott om de är högprocentiga eller om de går i ändå. Problemet med dåliga skott som går i korgen är att det i längden sällan sker i tillräckligt hög utsträckning under en hel match och leder nästan uteslutande till förluster.

Revolutionerande tanke, va …

I princip alla lag i SBL rekryterar minst tre av fyra importspelare baserat på deras statistik (poäng, assist, procent, etc.). Det är inget som ens ifrågasätts eller diskuteras. Väldigt få lag i Sverige tar in enkom en defensiv specialist undantaget returtagare eller kanske skottblockare. Men ändå pratar alla om hur ”Anfall kanske kan vinna matcher, men försvar vinner Mästerskap”. Varför pratas det då näst intill uteslutande om den offensiva kapaciteten?

Ett bra anfall kommer alltid att slå ett bra försvar, förutsatt att spelarna har mer eller mindre samma atletiska förmåga och storlek. Punkt!

Enda gången det inte stämmer är när ett lag är fullständigt överlägset fysiskt och det i defensiven kan ”bestämmas” vilka skott motståndarna får ta.

Jag har coachat i väldigt många år men kan än idag inte minnas ett lag som bara ”stängde ner” motståndarna en hel säsong på grund av defensiven. 

Det är i princip alltid ett lag som inte går att stoppa som vinner. 

Så med det resonemanget, är det då det bästa försvarande laget som vinner Mästerskap eller det lag som helt enkelt är bättre på att göra mål?

Det är ett så otroligt töntigt resonemang att det kan endast vara coacher som kommit på något sådant!

Självklart är detta ett ”hönan eller ägget”-resonemang, men att anfall till väldigt stor del bygger på talang som coacherna inte fullt ut kan styra över är bortom allt tvivel.

Medan i försvar är det i princip tvärt om. Reglerna i försvar är så mycket mer avgörande om vi lyckas eller inte vis-a-vis anfallet. Det finns nämligen alltid någon eller några rackare i varje lag som drar i extremt svåra avslut även om vi spelar väldigt bra försvar på dem, men sällan ser vi lag där en eller två defensiva spelare avgör matcherna.

Det händer förstås, men det är inte vanligt.

Jag kommer naturligtvis inte få medhåll ifrån alla i min övertygelse, långt därifrån, men det spelar ingen roll – för jag vet ändå att jag har rätt 

Ett klapp-kasst försvar kommer alltid att ha problem att vinna matcher! Men ett dåligt anfall är det faktiskt möjligt att stoppa även utan särskilt bra försvarare – förutsatt att laget har en bra tränare som får spelarna att följa defensiva principer.

Om vi nu konstaterat att Köpings anfall (sett över hela säsongen) är näst intill sämst i SBL rent statistiskt – men att vi nu hoppas att vi delvis löst problemet – är vårt försvar då tillräckligt bra för att vinna mot Södertälje?

Svar kommer under lördagen…